a letter from a “bad” mom

Hej fina,

Igår var vi och hämtade ut en inhalator och mask till W, vi har fått en medicin som ska hjälpa honom att vidga sina luftrör när det är som värst.

Han tycker inte den är speciellt rolig att andas i men han är fortsatt positiv trots feber och hostan, han måste ha så ont i sin lilla kropp. Han är vaken hela nätterna och jag med. Vi kämpar på så bra det går men mitt humör börjar ta stryk nu. Jag är van att inte få sova hela natten och klagar inte alls över det, men senaste 2 veckorna har jag snittat 1-2 timmar osammanhängande och jag börjar långsamt gå sönder.

Ludwig byter självklart av mig, men jag kan inte sova när mitt barn skriker, det går bara inte och han skriker alltid när han är med Ludwig.

Igår var en sån dag där jag bröt ihop, jag gick ner i tvättstugan och grät, Celina kom ner och ville ge min en kram, hon tittade med sina stora blå ögon rakt in i mina vattenfyllda trötta mamma ögon, hon torkade en tår och pussade mig flera gånger, hon försökte säga att allt blir okej, på sitt sätt. Då började jag gråta ännu mer, min fina tjej hur blev hon så fantastik?

Innan W föddes så lovade jag henne varje dag att allt skulle fortsätta vara som vanligt, att hon fortfarande kommer ha huvudrollen i våra liv, allt ska fortsatt kretsa runt henne och hon är den viktigaste personen. Men jag har inte klarat av att hålla det löftet, jag har svikt det löftet.

Jag har inte hunnit reflektera över det innan går, livet har gått så snabbt på senaste tiden att jag inte helt hunnit med.

Med all stress som varit runt oss, med att sälja hus, köpa hus, hitta nya förskolor, Ludwig har börjat ett nytt jobb, jag jobbar och pluggar och alla är sjuka, så har hon inte kommit först, nu är jag extremt ärlig. Jag har låtit henne sitta och titta film själv för att jag ska hinna ta hand om W eller städa inför visningarna, jag har tyckt att det varit jobbigt när hon velat leka, för att jag har annat jag egentligen måste göra.

Jag har inte känt någon lycka i att vara mamma senaste veckorna, jag har bara känt att allt är jobbigt, jobbigt att W skriker hela tiden när jag inte håller honom, jobbigt att C blir ledsen när jag håller i W. Jag räcker inte till, trotts att jag slutat göra annat än att fokusera på barnen, så hinner jag inte med, för båda vill ha min uppmärksamhet, men jag räcker inte till och då blir inget kul. Försöker jag få W att sova så kommer C in och skriker för att hon vill att jag är med henne, går vi in i hennes rum och umgås så vill hon att jag lägger bort W, då börjar han gråta, gör jag det inte börjar C gråta.

Det är en tuff period just nu, jag ligger vaken på kvällen, när jag egentligen borde försöka sova en minut och så gråter jag i stället. Över att jag inte får en minut själv och trots att jag gör allt jag kan så räcker jag inte till – MEN detta är för att båda barnen är sjuka (jag är sjuk med för den delen) och det är inget som varar för alltid, men jag tror inte jag är ensam om att känna såhär och vill att du ska veta att du inte är ensam, vi sitter i samma båt. Men vi är fantastiska ändå, vi klarar mer än vad vi trodde var möjligt, trots minimalt med sömn och egentid, så klarar vi detta, det är okej att må dåligt, för om man inte mår dåligt ibland, så kan man inte uppskatta när man mår riktigt riktigt bra.

massa kärlek ❤


Hello lovely,

Yesterday we went to the hospital and picked up an inhaler and breathing mask for W, we got a medicine that will help him widen his airways when he’s having a hard time breathing on his own.

He doesn’t like the maska at all and don’t think it’s fun to breathe in it but he is still positive despite his fever and cough, he’s little body must be hurting so bad. He’s awake all nights and so am I. We are fighting this as well as we can but my temper is starting to go south. I’m used to not sleeping all night and I don’t complain at all about that, but in the last 2 weeks I’ve slept 1-2 hours incoherent and I’ve slowly started to break down.

Ludwig obviously changes with me during the night if I ask him, but I can’t sleep when my child is crying, I just can’t, and he always cries when L has him at night.

Yesterday one of those days where I just broke down, I went down to the laundry room and cried, Celina came down to me and wanted to give me a hug, she looked at me with her big blue eyes straight into my water-filled tired mom’s eyes, she wiped a tear away from my cheek and kissed me several times, she tried to tell me that everything will be okay, in her own way. Then I started crying even more, my amazing girl how did you become this perfect?

Before W was born, I promised her every day that everything would stay the same after he got here, that she would still be the leading lady in our lives, that everything would continue to revolve around her and that she will remain the most important person to me. But I have not managed to keep that promise, I failed that promise.

I have had time to reflect on it before yesterday, because life is going by faster than I can keep up with right now.

With all the stress that has been around us, selling a house, buying a house, finding her a new preschool, Ludwig has started a new job, I work and study and everyone in the family is constantly sick, she has been put first, this is just me being very honest right now. I have let her sit and watch movies by herself a lot so that I could be able to take care of W thats been super fussy or to clean the house before our showings, I’ve found it annoying when she’s told me that she wats to play, because I have had so many other things I’ve needed to do, like handle a screaming W.

I have not felt the happiness of being a mom these last few weeks, I have just felt that everything about being a mom is hard, it’s hard that W screams all the time when I do not hold him, hard that C gets sad when I hold W. I am not enough for them, even though I’ve stopped doing other things than focusing on my kids (like I’ve stopped working and studying when L isn’t home), but I still don’t have the time for both of them, because they both want my attention all the time, but I don’t feel like I’m enough and they’re both crying all the time and that makes motherhood hard and not fun. If I try to get W to sleep then C comes in and screams because she wants me to be with her, if we go into her room and hang out, she wants me to leave W outside, then he starts crying, if I go to pick him up again, C starts to cry.

It’s a tough period in our lives right now, I’m awake in the evening, when I really should try to sleep for a minute but I cry instead. Over the fact that I do not get a minute to myself and although I do everything I can, I am not enough for the kids, I’m failing them – BUT this is because both children are sick (I am sick too) and there is nothing that lasts forever, but I do not think I’m alone with this feeling at times and I want you to know that you are not alone either, we are all in the same boat. But we are fantastic anyway, we can do more than we thought was possible, despite minimal sleep and self-time, we still do this, it’s okay to feel bad sometimes, because if you don’t feel bad sometimes, you can’t appreciate when you feel really really good.

lots of love ❤

Baby W got the RS-virus

Baby W got the RS-virus

Hej bästa du,

Lilla W har fått det hemska RS viruset, något jag varit så hemskt rädd för sen han föddes. Eftersom Celina hela tiden tar hem förkylningar och infektioner från förskolan så kände jag att det kommer förr eller senare, vilket det nu gjort.

Wincent började hosta för 5 dagar sen och fick svag feber, det var dock inget jag tänkte mer på eftersom han varit sjuk till och från sen han föddes (det är nog oundvikligt när han har en stora syster på förskolan). Men natten till Söndag så smällde det till ordentligt, han vaknade 45 minuter efter jag nattat honom, han kunde inte andas och det lät som han kvävdes, jag lyft upp honom och försökte se om han satt något i halsen (vad det nu skulle vara), men det var bara massa massa segt slem. Jag stoppade ner fingrarna i halsen på honom och drog ut slemmet, det var som lim, jag blev så rädd, tänkte att han fått en allergisk reaktion eller något, men strax efter jag tryckte fingrarna i halsen på honom så spydde han upp mer slem och började andas igen – jag hoppade in i duschen med honom och snart kunde han lugnt igen, även om han fortfarande hostade.

Jag var uppe med honom till 4 på morgonen, höll honom upprätt och sjöng för honom medan han kämpade med hostan och andningen, han ville inte äta, men han log och var glad mellan hostattackerna.

Vid 4 orkade jag inte längre, jag gick ner till Ludwig och bytte med honom, vid 6 skrek Wincent hejdlöst och jag vaknade självklart och gick tillbaka och tog över igen. Vi gick in och sov på toaletten med varmvattnet igång. då fick han äntligen lite sömn i sin babysitter och jag på golvet bredvid.

vi åkte till sjukhuset när han vaknade och dom tog (motvilligt) test för RS som visade positivt, dom tyckte att han verkade frisk, för han skrattade trotts febern, då sa jag att dom inte känner mitt barn, han är den gladaste killen i hela världen och ler även mot människor som dig, som dömmer och drar slutsatser utan att ta reda på fakta, jag vet att mitt barn är sjukt och jag går inte här ifrån innan ni tagit dom tester jag ber er om – tji fick den läkaren. Men Wincent behövde inte läggas in, vi kämpar på hemma och hoppas att han mår bättre snart, han är en riktig lite kämpe vår kille.

jag lägger in en liten text om vad RS virus är med då jag fått en hel del frågor om det på Instagram:

RS-virus är ett mycket vanligt luftvägsvirus och det sprids lätt. Infektioner orsakade av RS-virus är därför vanligt förekommande, särskilt under vinterhalvåret. Viruset infekterar luftvägarna. För de flesta av oss passerar det som en lätt förkylning, men inte för alla. Ibland kan RS-virus orsaka betydligt allvarligare tillstånd med infekterade lungor. Hos barn under ett år är RS-virus den vanligaste orsaken till nedre luftvägsinfektion. Även äldre och individer med immunbrist kan drabbas av allvarlig sjukdom.
Vissa barn är extra känsliga och för dem kan en RS-virusinfektion bli riktigt besvärlig. Därför är det viktigt att nyfödda barn, och särskilt de som tillhör någon av riskgrupperna, skyddas från smitta så långt det är möjligt, framför allt under det första levnadsåret. För små spädbarn kan en RS-virusinfektion bli riktigt besvärlig och man uppskattar att mellan en till tre procent av alla spädbarn blir så allvarligt sjuka att de behöver få vård på sjukhus.


Hello Lovely,

Little W got the awful RS virus, something I’ve been so terribly afraid of ever since he was born. Because Celina is constantly bringing home colds and infections from her preschool, I felt that i will happen sooner or later, and now it did.

Wincent started coughing 5 days ago and got a low fever, however, I didnät think about it twice because he’s been sick every other week since he was born (it is probably inevitable when he has a big sister at preschool). But the night to Sunday it got a lot worse, he woke up 45 minutes after I’d put him down for the night, he couldn’t breathe and it sounded like he was choking, I lifted him up and tried to see if he was choking or had something in his throat (whatever that might could be) but it was just a lot of thick mucus. I put my fingers down his throat and pulled out the mucus, it was thick like glue, I got so scared, thought he got an allergic reaction or something, but shortly after I pressed my fingers down his throat he threw up more mucus and started breathing again – I jumped into the shower with him and he could breathe some what calm again, even though he was still coughing.

I was up with him until 4am in the morning, held him upright and sang to him while he was struggling with the cough and his breathing, he didn’t want to eat, but he smiled and was happy between the cough attacks.

At 4am I gave up, I went down to Ludwig and switched with him (I needed to sleep for a bit), at 6am, Wincent screamed helplessly and I woke up naturally and went back and took over again. We went to the bathroom and slept on the floor with the hot water running so the steam would help him breathe. Then he finally got some sleep in his babysitter and I slept on the floor next to him.

We went to the hospital when he woke up and they took (reluctantly) a test for RS who ended up positive, they said that he seemed healthy, because W smiled even though he had a fever, then i said that the doctor didn’t know my child, he is the happiest guy in the whole the world and that he even smiles at people like the doctor, who judge and draw conclusions without finding out facts, i know my child is sick and i won’t leave the hospital until they’ve taken the tests i ask for – which was lucky. But Wincent didn’t have to be hospitalized, we are fighting this from home and hope he’ll feel better soon, he’s a real little fighter our guy.

I will post a small text about what the RS virus is since I’ve received a lot of questions about it on Instagram:

RS virus is a very common airway virus and it is easily spread. RS virus infections are therefore common, especially during the winter months. The virus infects the airways. For most of us it passes like a light cold, but not for everyone. Sometimes RS viruses can cause significantly more serious conditions with infected lungs. In children under one year, the RS virus is the most common cause of lower respiratory tract infection. Even the elderly and individuals with immunodeficiency can suffer from serious illness. Some children are extra sensitive and for them an RS virus infection can be really difficult. Therefore, it is important that newborn babies, and especially those belonging to one of the risk groups, be protected from infection as far as possible, especially during the first year of life. For small infants, an RS virus infection can become really difficult and it is estimated that between one to three percent of all infants become so seriously ill that they need to be hospitalized.