About time to go back to reality

Hej finaste ni!

Det är snart dags för mig att återgå till verkligheten, med det menar jag att min tid som mammaledig snart är över. Efter 3 år hemma så är det dags för mig att vara själv hela dagarna, eller ja inte helt själv men utan mina barn, vilket för mig resulterar att jag kommer känna mig så otroligt ensam och naken, oavsett om jag är omringad av folk.

När jag varit utan mina barn en dag här och där, så vet jag inte ens vad jag ska göra med händerna, vad brukade jag göra med händerna? ingen vagn eller hand att hålla i, rå nakenhet.

MEN det känns ändå skönt att återgå till en “vardag”. Att vara mammaledig är magiskt men det är också väldigt isolerande, främst för att man aldrig är just själv, man är liksom plus 1 hela tiden, 24/7, det är nästan som att man är med i en sekt i vissa perioder, det enda man tänker på är barnen, dom ända man umgås med är barnen och är man inte med barnen så tänker man på dom ändå. Så slutsatsen är nog att jag är ganska redo för nästa steg även om det är skrämmande.

Hur var det för er när ni slutade vara mammalediga? hur gamla var era barn? kände ni att det var en befrielse eller vad det mer en mardröm?


Hello you beautiful lot! It is soon time for me to return to reality, by which I mean that my time on maternity leave is soon over.

After 3 years at home, it’s soon time for me to be by myself all day, or you know not completely by myself but without my children, which for me results in feeling incredibly lonely and naked, even when I am surrounded by people. When I’ve been without my kids one day here and there before, I haven’t even known what to do with my hands, what did I use I do with my hands? no stroller or hand to hold, it’s raw nudity.

BUT it still feels nice to return to a “everyday life”. Being on maternity leave is magical but it is also very isolating, mainly because you are never alone, you are with a plus 1 all the time, 24/7, it’s almost like being in a sect for certain periods, the only thing you think of are the kids, the only ones you spend time with are the kids and if you are not with the kids you think of them anyway.

So the conclusion is probably that I am quite ready for the next step even though it is scary. What was it like for you when you stopped being a maternity leave? how old were your children? did you feel it was a liberation or what a nightmare?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s